Igår var det 44 653 st smittade och 1113 döda. Idag är det 60 140 smittade och 1360 st döda.
En stat eller ett land i nödläge måste kunna fatta snabba beslut. Det är som att du flyger ett stort plan med flera hundra passagerare. De som flyger måste ha kunskapen och utbildningen, de måste veta hur de ska kommunicera sinsemellan, det får inte finnas risk för missförstånd och det ska inte för hög hierarki som gör att man inte vågar säga om något är fel. Då kan det gå åt helvete. Det finns många flygkrascher i historien som gått åt helvete för att det har varit dålig kommunikation i cockpit. Kanske av rädsla att ifrågasätta eller komma med ny information som kan omkullkasta en annan strategi. Att inte våga komma med input för att lösa problem av rädsla att blir straffade eller förlöjligade. I vissa kulturer kan ju detta förekomma.
Vad krävs då när det gäller att ta beslut när tiden är knapp och risken för en katastrof är stor? Ja, om man vill folks bästa, behöver man definitivt vara öppen med information. Man måste se till att alla som är inblandade i att ta beslut, är kunniga på området och väl insatta i problemet. Människor som inte själva kan inhämta information eller är kunniga behöver därför relevant information för att själva välja väg. Detta gäller förstås om man vill att alla ska komma med på tåget. Om man bara vill att några ska komma med, ser man givetvis INTE till att alla ska få reda på hur det egentligen står till. Självklart finns det också lägen där resultatet hade blivit annorlunda om folk faktiskt hade vetat. Exempel är banker som varit nära konkurs med låtit sina anställda tro att allt var tryggt och lugnt, medan man egentligen varit en hårsmån från konkurs. I dessa lägen är det kanske folks okunskap som räddat företaget (eller dess ägare). Men så finns det historiska exempel på hur det kan gå när folk bara lyder order. Som när stora arméer bara lytt order och gått rakt in i döden. Eller när soldater bara lyder order och mördar ett helt folk.
Hur har då informationsflödet fungerat tills idag? Den läkare som tidigt ville varna för viruset i en chatgrupp till andra läkare blev straffad för detta. När han fortfarande var frisk – innan sin död, tvingade myndigheten honom att skriva på papper att inte gå ut med denna information. Dvs berätta och varna om detta till sina läkarkollegor.
När man väl i Kina bestämde sig för att sätta mångmiljonstaden Wuhan i karantän, var det redan för sent. “The cat has left the box”, som man uttrycker det på engelska. Tidigare graverande fakta som hållits gömd, kom nu fram. För vissa har detta varit uppenbart. Att det ligger en hund begraven någonstans. Med ett land som Kina, med så strikta hierarkier, har förstås svårt att lyssna in och ifrågasätta tidigare information från personer lägre i rang. I ett land där en läkare blir straffad för att vilja gå ut med information och högt ansvariga hälsochefer sedan blir avskedade, inser man att man har att göra med folk som är livrädda att göra fel. Och det blir ofta fel när människor är livrädda för att göra fel…
World Health Organisation med Tedros Adhanom Ghebreyesus i spetsen, pratar gärna länge och brett om hur viktigt det är att inte sprida falsk information och hur duktiga Kina har varit i att hålla tillbaka smittan. Jag skulle säga – hellre falsk information som kommer ut – än ingen alls. Kan någon ge mig exempel på den här falska informationen som varit så farlig för virusets utbredning? Jag tycker WHO borde tagit ett kraftfullare steg redan på ett tidigare stadium. Som att utlysa internationellt nödläge. Men de hade väl förmodligen inte all information då. Den var silad genom ledare som var rädda att tappa ansiktet och förlöjligas och straffas. Nu prisar WHO de ledare i länder där smittan brutit ut och beklagar sig över några få som sprider falsk information (fattar fortfarande inte vad det skulle vara för falsk information). De vill t o m gå så långt att stänga ner sidor på nätet där information sluppit ut som kan vara av det slaget att det skrämmer människor – eller gör att vi särbehandlar kineser. Men Hallå…
Vad världen nu behöver göra är att inse att viruset är här för att stanna. Det kommer inte att gå att stoppa smittan längre. Vad behöver vi då göra? Istället för att WHO håller på att lägga sig i vad de anser som “falsk” information på nätet, borde de koncentrera sig på att komma ut med information om vad vad världen kan göra istället. Genom att låta forskare, läkare och andra som har kunskapen om detta berätta. Skapa visuella scenarior på vad som kan hända. Ja, faktiskt dra upp värsta tänkbara scenarior så att man har möjlighet att agera på detta. Hellre det än några jeppar sitter och pratar om vikten vid att inte sprida falsk information och att prisa ledare i bl a Kina.
Då detta virus är så smittsamt att t o m vårdpersonal med skyddsdräkter smittas, att man helt klart har bevisat att människor utan symtom kan vara smittbärare och att vissa tror att det t o m kan smitta via luften och via avföring så vidhåller WHO och svenska smittskyddsmyndigheten att viruset INTE smittar annat än via droppar. Det Kina just nu gör rätt i är att sätta folk i självkarantän. Det finns inga andra vägar i en så stor stad. Sjukvården där har ingen möjlighet att testa alla, eller att låta folk utan allvarlig symtom vårdas på sjukhus. Att ta dem till sjukhus förvärrar situationen och risken för andra att smittas blir då för hög.
Att vara efterklok är lätt, men självklart borde WHO redan i ett tidigare stadie utlyst internationellt nödtillstånd. Man borde stoppat flygtrafik från Kina mycket tidigare. Nu är det som det är. Vi kan inte vrida tillbaka klockan, och vi vet ännu inte hur illa detta virus kommer att påverka, döda och vilken effekt det kommer att ha på världsekonomin. Att man stoppade en läkare som hade svaret, från att berätta, kan vi inte göra något åt. Han är död nu och viruset han ville varna för har spritt sig. Men vi ska inte låta WHO eller några andra nissar försöka stoppa vad de anser vara falsk information. För imorgon kan den informationen visa sig vara sann.
