Anna Drangel

Det verkar som om det inte bara är i Sverige som vi har fått rapporter om ljusklot som tysta kommer in i atmosfären för att sedan orsakar explosioner med extremt höga ljudknallar. På torsdag och fredag kommer jorden passera ett meteoritbälte som kallas Geminiderna. Vi kan få se så många som 140 stjärnfall i timmen. Kan det vara så att de ljusklot som just nu rapporteras om runt jorden är sprungna ur Geminiderna? Det verkar ju högst troligt.

Här har någon lyckats fånga ljusklotet över Sverige häromdagen.

Och här är en fireball från USA.

Läser om den 9-åriga flickan i Göteborg som skulle gå till skolan och men försvann. Undrar lite stilla hur det hela gick till. Det var nätverket “Missing People” som tillslut hittade flickan. Hon var ute på drift med mannen klockan tre på morgonen. Personen som hittade dem och fattade misstankar “kände att man inte fick vara för aggressiv” mot mannen. Förmodligen om man spekulerar lite är ju mannen allvarligt störd. Den nu häktade mannen och flickan befann sig alltså ute på stan när Missing People var på skallgång efter flickan. Hon hade fått på sig en svart luvtröja som dolde ansiktet. Någon från Missing People hade frågat mannen lite försiktigt vad barnet hette och han hade gett svar med två pojknamn. När personen som fattade misstankar frågade flickan själv vad hon hette svarade hon “Pelle”.

Läser att advokaten försöker få detta brott att rubriceras till olaga frihetsberövande. Han menar att mannen inte hade för avsikt att skada flickan. Ursäkta, men vad fan vet han om det? Att flickan själv känt sig så hotad att hon inte skrek på hjälp eller vågade uppge sitt eget namn trots att en presumtiv “räddare” stod mitt framför henne. Är inte detta skäl nog att rubricera brottet som människorov? Flickan måste ju känt sig oerhört rädd då hon inte ens vågade svara sitt eget namn trots att hon framför sig har en person som skulle kunna rädda henne. Hon hade ju kunnat svara sitt riktiga namn, gråtit och skrikit på hjälp. Men något med denna man fick henne alltså att svara att hon hette Pelle. Jag anser då att brottet är att rubricera som människorov. Det må vara att motivet inte är känt, men vad mannen än ville göra med flickan (om det så var att bara spela Fia med knuff), var det alltså andra signaler han sände ut. Tillräckligt oroväckande signaler för att en advokat i detta skede ska kunna förutsäga att mannen inte hade för avsikt att skada flickan.

Den ena katastrofen överlappar den andra. Vi läser dagligen om jordbävningar, stormar, krig och förödelse. Det är klart att man påverkas. Såg första avsnittet i den nya säsongen av “Allt för Sverige” i helgen. Den handlar om amerikaner är i Sverige för att söka sina rötter. I ett ganska glättigt format med Anders Lundin som programledare får vi följa deltagarna när de upptäcker Sverige. Vi fick höra att var femte svensk lämnade Sverige för att söka lyckan i Amerika. Här hemma var det missväxt och elände. Jag satt som klistrad. Jag visste ju om detta, men det kändes plötsligt så overkligt.

Med denna kompott av intryck är det inte konstigt om man drömmer lite mardrömmar. Jag drömde att det än en gång var missväxt i Sverige. Inget bröd, inga mejeriprodukter eller frukt och grönsaker såldes längre i butikerna. Det var svält på gång. För att överleva krävdes att se vad ens trädgård hade att erbjuda. I vårt fall var det mördarsniglar som gällde. Min sambo hade varit ute och plockat en dussin svarta blanka sniglar som sedan hade fått ligga i frysen ett tag för att vara lättare att skära i. Nu stod jag och skulle tillreda dem. Drömde hur jag skar upp dem i skivor – som en banan och skulle sedan steka dem i lite olja jag hade.  Jag kom inte så långt som tur var.  Jag vaknade nämligen ur drömmen och mådde kraftigt illa.

När jag ser bilderna från eftermälet av stormen Sandy tänker jag på hur katastrofer drabbar områden man aldrig i sin vildaste fantasi trodde skulle komma att drabbas. New Jersey. Vem trodde det? Ett ställe med avslappnade medelklassamerikaner, långt ifrån katastrofer. Istället ser vi nu  bilder på hemlösa människor på lastbilsflak som skyfflas runt av soldater. Det känns overkligt. Men där är vi.

Häromveckan tänkte jag på denna målning. Jag vet inte vad det är, men något i vårt klimat påminner mig om denna målning.

Pieter Bruegel var en flamländsk konstnär på 1500-talet som i denna mycket kända målning Winter Landscape (1565) skildrade en period i Europa som i mina ögon så bra beskriver kylan och början till “den lilla istiden”. Denna tid i historian varade under ca 200 år och förde med sig otroligt kalla vintrar och missväxt… och krig. Det var bland annat under denna period (1658) som den svenska armén, med hästar och hela bataljen, kunde marschera över Stora Bält mot Köpenhamn.

Serien “Allt om Sverige” påminner mig om hur sårbart Sverige är och har varit. Vi ligger i höjd med Sibirien – egentligen. Om det inte vore för Golfströmmen skulle det vara kallt som satan på dessa breddgrader. Att tänka sig att var femte svensk utvandrade till Amerika är faktiskt helt overkligt. 1,3 miljoner svenskar! I Allt för Sverige verkar det dock som att flera av de deltagande skulle vilja “komma hem” till Sverige igen. Det finns en av deltagarna som faktiskt har gjort det. Vänt tillbaka. Han heter Guy Clark.

Vet inte vad det är som lockar med programmet, men det är intressant att tänka sig hur fattiga och tystlåtna svenskar kom till det stora landet i väst och har sedan efter generationer utvecklats till bubblande amerikaner. Tänk hur mycket kulturen du lever i påverkar sättet du är. Och tänk hur mycket ett klimat påverkar oss och vår framtid.

Ibland kan det kännas lite som den där målningen. Där skyarna ständigt hänger gråa och tunga. Det är åt det där hållet vi går igen.  Mot grått och kallt. Mot missväxt och krig. Det gråa, blöta vädret vi har haft så mycket av, rapporter från jordbrukare i Sverige som har fått sina skördar förstörda.  Markerna är vattenskadade och skördarna gror inte som de ska. Sedan har vi då ytterligare katastrofrapporter om superstormar som sveper över jordens hav.

Det är inte utan att man undrar om vi går in i någon slags dystopisk avgrundsvärld.

Detta är en annan vintermålare från 1600-talet.

Sveriges radio verkar helt invaderad av skåningar. Lyssnar på radion och hör ännu en dryg skåning skrävla ut vad P1’s Morgon ska handla om. Det var typ: (tänk högljudd skånska)  “Vi ska höra lite vad folk tycker om att princessan Madeleine har förlovat sig he, he, sedan ska vi kolla lite på läget i Syrien…” Ursäkta men att i samma mening blanda en kunglig förlovning med att “kolla läget i Syrien”. Sedan har vi en annan högljudd skåning som figuerar i ett eftermiddagsprogram som jag inte heller klarar av. Jag måste helt enkelt stänga av radion innan det börjar krypa i kroppen. Vet inte vad det är, men det är något med deras höga ljudnivå och självgoda sätt som jag inte klarar av. De verkar tycka att de är roliga bara de öppnar munnen. Är det bara jag som känner såhär? Är det någon sorts svågerskåning-politik på P1?

Här har vi däremot några roliga skåningar:

Läser en artikel i DN som handlar om kvinnors sjukfrånvaro. ( Mammornas sjukfrånvaro DN  18/10-12) Det visar sig att kvinnors sjukfrånvaro skjuter i höjden när de blir mammor. “Att kvinnor ofta är barnfamiljernas projektledare och logistiker är ett ämne som dyker upp i debatter, samt att dessa självpåtagna eller påtvingade arbetsuppgifter sliter på mammorna.” skriver artikelförfattaren Annika Carlsson. Jag undrar – borde det inte stå att kvinnor inte bara står som projektledare och logistiker, utan också ofta har huvudansvaret för omvårdnaden av barnen?

Pratade med en väninna från Tyskland som tycker vi har det lite konstigt här i Sverige. Hon tycker att det är naturligt att kvinnor är hemma när barnen är små och att det är mannen som ska tjäna in brödfödan. Tyska män tjänar tydligen mycket mer än svenska män som gör att tyska kvinnor kan vara hemma med sina barn.  Hon tycker att det är helt i sin ordning och tycker att vi svenska kvinnor sliter som djur och dubbelarbetar.

Att påstå, som man gör i artikeln, att mammors arbetsuppgifter är självpåtvingade ställer jag mig verkligen frågande till. Vadå självpåtvingade? Är det självpåtvingande att hämta barnen från skolan/dagis? Självpåtvingande att natta sina barn? Självpåtvingande att handla mat, laga mat, diska, tvätta eller städa? Vad ska tas bort? Hämta barnen från dagis kanske?

I de flesta fall är den kvinnan som går ner på deltid när barnen är små. Varför är det så undrar man? Att jobba säg 80% och sedan ta sig an hela hemmakonkarongen är sjukt tufft! Är de någon som betvivlar det? Det spelar ingen roll om man så bara gör det absolut nödvändigaste, det är fortfarande extremt stressigt för dessa mammor.

Har flera gånger tänkt att jag skulle kunna jobba över en timme varje dag om jag visste att maten stod på bordet när jag kom hem.

Det är även stressigt för män, men oftast uppstår en svår konflikt hos kvinnor när det ställs inför valet – barnen eller karriären. Jag tror gamla könsmönster ofta lever kvar när det gäller hur balansen mellan karriär och barn ska se ut. För män är detta mer eller mindre en icke-fråga. För kvinnor är denna fråga mycket större. För trots allt är inte kvinnor i Sverige försörjda av sina män. Inte på samma sätt som i en del andra länder. Dessutom behöver varje människa fundera lite över sin egen framtid också. Det är inte säkert att man är ett par resten av livet? Det finns de som skiljer sig. Vad händer med min pension när jag blir gammal? Tänk om jag inte får något jobb efter att barnen är stora om jag skulle välja att vara hemma på heltid (och vem har råd med det)?

Män tjänar i genomsnitt 1 miljon kronor mer än kvinnor under ett liv. Kvinnor är ofta de som står för huvudansvaret för familjen. Detta går inte riktigt ihop anser jag, men det är svårt att stifta lagar som tvingar män att ta mer ansvar i hemmet. Däremot kan man som politiker göra allt i sin makt för att underlätta för kvinnor att både kunna arbeta och ta hand om sina barn. Om det är det politikerna gör i och med denna utredning är det tacksamt, men om det handlar om att ge kvinnor ökat dåligt samvete är det värre.