Fukushima update

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Skrämmande dokumentär

som visar vad som skulle kunna hända om en stad blev strömlös under en vecka.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Majoritetens olidliga dumhet

Den ekonomiskt marknadsanpassade värld vi har sett utvecklats de senaste decennierna, där avregleringar och sänkta skatter radas upp på ett pärlband, där man in absurdum låter tillvaron styras av utbud och efterfråga, har tappat en fundamental byggsten i sina försök att vara en samhällsbyggande kraft. Att man skulle förvänta sig något annat av en marknadsideologi utan själ och hjärta var väl i sig väldigt naivt. I en tidsålder, där de viktigaste beståndsdelarna i tillvaron handlar om att köpa så mycket som möjligt för så lite som möjligt och göra val som gynnar just bara mig här och nu, har gjort oss blinda för att se större helheter och perspektiv i tillvaron. Vi missar de högre målen i livet. Individen ser bara så långt näsan räcker och vad som gynnar en själv. Det är så människans natur ser ut. Om man tror att att människan på egen hand, utifrån sina egna val, kan göra en bättre värld misstar man sig. Det krävs ett gemensamt engagemang från flera människor för att det ska fungera.

Vi tror oss ha kommit så långt i utvecklingen när det gäller vårt fria val – själva essensen i den nyliberala politiken  – där det egna valet är något som höjs upp på pidestal, medan det som kallas solidaritet ses på som spetälska – något som förknippas med socialt tvång. Men det fria valet är en chimär. Du som människa är fortfarande styrd av krafter större än dig själv. Krafter du inte kan påverka. Det handlar om ålder, kön, inkomst, utbildning och var du bor. Valfriheten gäller inte alla.  Den gjorde det inte igår och kommer heller inte göra det imorgon.

Konkurrensen  och höga vinstkrav för företagen slår ut de mindre aktörerna till förmån för de större. Kvar på köpcentrumet blir Lindex, Kapp-Ahl och H&M. I mataffären finns bara de största varumärkena kvar. De små och udda slås ut. I storstan kan du närsomhelst gå ut på gatan och hitta en kvällsöppen butik. Ute i landet slås  lanthandlarna ut en efter en och du får åka flera mil för en liter mjölk. På område efter område slås de små aktörerna ut förmån för de stora.  Inom kulturens område är det publikfriarna som blir vinnarna. De smala utbudet har svårt att hävda sig och det blir istället den stora massan som avgör vad vi ska se och uppleva.

Att alltid använda konkurrensen som urvalsmetod när det gäller att välja vilka företag som ska serva ett samhälle fungerar inte.  Där behöver helt enkelt staten gå in och bestämma vilka aktörer som ska tjäna oss och vilka grundläggande nivåer av tjänster och utbud alla ska ha rätt till. Ska till exempel det äldre paret som bor ute i skogen på vishan ha rätt till ett fast telefonnät? Ska alla ha rätt till sjukvård?

Jag är ju rätt klar med vad jag anser: Företag och institutioner som inte kan tillåtas gå i konkurs ska inte heller vara privata. Ett sjukhus, en järnväg, en skola kan inte styras av företag som riskerar att gå i konkurs. Vissa samhällsbärande element måste alltid finnas där. För allas bästa.

Vi behöver flera som vågar ifrågasätta vart vi är på väg.  Våga tro på en bättre värld. Kunna förvänta oss att morgondagens politiker vågar ta tag i de riktigt svåra frågorna. De som folk kanske inte vill höra. Vi behöver fler företagsledare som vågar gå sina egna vägar och inte är så styrda av kvartalsrapporter och larvigt höga vinstkrav. Hur svårt de än är att förändra givna mönster och föreställningar, måste vi fortsätta våga tro på att en förändring är möjlig.

Vi behöver fundera på de grundläggande mänskliga frågorna som vad vi gör på denna jord. Vad är viktigt i livet? Vad vill vi göra egentligen. Vad som är bäst för framtiden behöver inte handla om att tillfredsställa majoriteten. Ibland måste man våga värna om minoriteter också.  Våga gå mot strömmen. Sätta sin egen fåfänga åt sidan.  Våga framföra nya ideal. Målet i livet kanske inte alltid behöver vara att jobba mer, tjäna mer och ha mer prylar. Det kanske finns andra värden i livet att värna om – som inte går att mäta i pengar.

Posted in Uncategorized | Tagged | Leave a comment

Senaste om Fukushima

Olyckan i Fukushima är ett allvarligt hot, inte bara för Japan utan för resten av världen. Tre härdsmältor vilka man tror har smält ner genom jorden till grundvattnet. Radioaktiviteten i Fukushima överstiger vida det som Japan drabbades av efter Hiroshima. De konstiga är att världen verkar leva i fullständig förnekelse. Enligt nya källor har man nu också sett ökad radioaktivitet på Hawai och på den amerikanska västkusten.

http://www.popularresistance.org/fukushima-a-global-solution-to-a-global-threat/

I ett nyhetsklipp från Reuters berättas hur man plockar upp fattiga, arbetslösa människor för att arbeta på Fukushima. De utsätts för livsfarligt höga doser av radioaktivitet men får höra att det inte ska vara så farligt. De hittar dessa fattiga människor på gatan.

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

New Public Management och LEAN – allt går att mätas i pengar

Ur ett politiskt perspektiv kan man fundera på vad människan reducerats till om allt ska mätas i siffror. Vad händer människor emellan i ett samhälle där alla tjänster och kontakter först ska gå igenom ett ekonomiskt filter? Och framförallt – var tog det sunda förnuftet vägen?

För er som ännu inte har någon aning om vad detta med New Public Management står för, föreslår jag att ni tar er lite tid att ta reda på det. För det är viktigt.

New Public Management är ett hopkok av olika idéer från bland annat industrins område och då framförallt bilindustrin. Den  handlar i  stora drag om hur man på en arbetsplats kan bli mer produktiv och effektiv i olika arbetsprocesser. Under de senaste 10-15 åren har denna  filosofi varit på stark frammarsch i Sverige.

Inom flera områden kan man säkert hitta genvägar för hur man ska lösa arbetsuppgifter smartare och mer effektivt, men det finns en övertro inom LEAN-rörelsen att allt går att mätas i pengar.  Ni har säkert hört talas om “Toyota-modellen” med rötter i Taylorismen och Fordismen  som i grund och botten handlade om hur man skulle effektivisera masstillverkning.

Även inom den offentliga verksamheten har man på bred front infört detta ekonomiska synsätt. Många har väl läst Maciej Zarembas reportageserie i DN som handlar om hur man inom sjukvården implementerat de nya mätmetoderna. På sjukhuset är man inte längre en patient, utan en “kund” och hos polisen blir den som kör mot rött också en sorts “kund” eller “klient”.  Man har så att säga marknadsanpassat tjänstesektorn och den offentliga sektorn. Nu vill hurtiga nya gurus med LEAN lysande ur ögonen göra schematiska och tidsmässiga uppdelningar av alla möjliga sorts arbetssysslor och poängsätta dessa för att ta reda på: vilka arbetsuppgifter är lönsamma och effektiva och vilka är det inte? Tidsstudiekonsulter anlitas för att ta fram statistik på exakt hur man använder tiden. Hur lång tid tar det att gå bort till skrivaren? Hur många gånger öppnar du den där dörren? Varför ringer du det där samtalet? Hur många ord behöver du skriva ner? Tid är pengar och spilltiden ska bort i möjligaste mån.

När det ekonomiska synsättet att mäta effektivitet överförs på människor och gör dessa till  “varor” tappar vi kontakten med verkligheten.  När de produkter som kommer rullande på det löpande bandet är faktiska människor av kött och blod. Där skruvar och bultar har förvandlats till  Greta 82 år, som har hemtjänst.  Hur många minuter ska hon få per dag månntro?  21 minuter kanske? Och hur många blöjor får hon avverka på en dag innan larmet går? Inom polisen ser man en liknande utveckling. Hur väljer man inom polisen att lägga upp sitt arbete om de får fler poäng för att stoppa en förare som kör i bussfilen, än vad de skulle få för att medla i ett familjegräl? Vilket är svårast och tar längst tid?

Skapar man kanske till och med en högre kostnad för samhället i stort då man inför att system där poäng och “pinnar” går att manipulera. Där man skickar folk kors och tvärs för att det ger fler poäng. Där arbetsuppgifter splittras upp i lösa enheter och den professionella yrkesarbetaren plötsligt finner sig administrera “pinnar”. Där långsiktigheten och det sunda förnuftet får stå tillbaka inför lösdrift och enhetsdrift som istället blir den viktigaste faktorn.  “Varan” (människan) å sin sida, slussas runt på ett löpande band till olika enheter, där den ena inte riktigt vet vad den andra har gjort och vice versa.  “Varan” har ingen aning om vad som försigår och till vem i denna kedja de kan vända sig till för att få en helhetsöversikt eller en från  A till Ö beskrivning. Enheterna jobbar så att säga bara med en bokstav var…

Var tog tilliten till människan vägen? Hur ska vi orka överleva i en värld där så gott som allt ska poängsättas och mätas i pengar?  Titta bara på klimatdebatten: miljön och luften saknar ett värde, alltså är de inte värda något. Men om någon kommer på ett sätt att mäta luften, ja då kanske den är värd något…

Det som gör dessa nya ekonomiska metoder så hårda och kalla, är att det saknas några viktiga beståndsdelar i synsättet. Det i grunden handlar om tillit, sunt förnuft och hjärta. Men dessa värden är svåra och mäta och alltså inte värda något verkar man resonera.

http://www.dn.se/debatt/valfardens-yrken-maste-fa-sin-frihet-och-status-ater/

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ur led är det sunda förnuftet

Läser DN på internet och artikel efter artikel visar hur galen vår tid är. I USA närmar man sig ekonomiskt kaos pga att representanthusets högerpolitiska falang väljer att sätta fingrar i hjulet för att hitta en lösning tillsammans med senaten. De vill helt enkelt på så sätt stoppa den nya sjukvårdsreform Obama håller på att driva igenom. Diskussioner ska också föras med de stora bankerna om ett höjt lånetak för att inte falla ner i ett budgetstup.

Ännu ett våldtäktsmål döms efter gammelmodiga inställningar att en kvinna i utsatt läge måste göra motstånd. Då har inte dessa män som dömer någonsin varit i en situation som på något sätt liknar det scenario som det innebär att vara i en lägenhet med fem killar som vill sätta på en. Ibland kan så lite motstånd som möjligt visa sig vara det som hindrar att man en kvinna från att bli halvt ihjälslagen. Fråga kvinnor som utsätts för misshandel i hemmen. Ska man även anse att dessa får skylla sig själv om de inte gör motstånd när de blir slagna?

I Calcuta i Indien förbjuder man cykeltrafik på många av de stora gatorna. Detta för att det finns en terroristrisk att tillåta cyklar blandas med bilar på gatorna. Dessutom har man inte speciellt avsedda cykelvägar. Greenpeace har uppmärksammat det galna i detta. Världen håller på att gå under av all nersmutsning av miljön och så kommer ett beslut som detta. Man häpnar.

I Norge har Höyre och Fremskrittspartiet tagit makten. Det visar väl att under ytan av detta lusekoftorna  himmelrike gömmer sig mörka nationella krafter likt de Breivik stod för.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

En ny kall vinter på gång?

I England kan vi läsa att temperaturen är lägre än normalt för årstiden. Medelnatttemperaturen är 9C men beräknar vara så låg som 6C de närmaste dagarna enligt Mail Online. Man har också sett att svanar från Island som övervintrar i England har anlänt tidigare än normalt, vilket enligt gammal folktradition är ett tecken på en kommande kall vinter. Det är tredje året i rad som svanarna har anlänt tidigare än vanligt och de två senaste åren har varit de kallaste i mannaminne.

Här är några bilder från landande svanar – dock inte från i år…

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Se den om du vågar…

Fukushima-katastroften  blir värre och värre för var dag. Och de flesta lever i villfarelsen att Fukushima är ett avslutat kapitel.

Man boostar ekonomin med konstgjord andning och lyckas får de olympiska spelen till Japan, men under ytan tickar en bomb.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Fukushima – en total katastrof

Here we go…

 

 

 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Sixto Rodriguez “Searching for Sugarman” en besvikelse

 

Var på Stockholm Music and Arts igår. Hade köpt biljett enbart för lördagen och för att i första hand se Rodriguez – känd från filmen Searching for Sugarman.

Efter lite tilltugg, en öl och en stunds strosande runt de olika stånden, hörde vi de inledande tonerna från bandet Efterklang och bestämde oss för att ta en promenad utanför festivalområdet istället. Vi gick ner mot hamnpromenaden och såg ut över ett fantastiskt vackert Stockholm och ett blinkande Gröna Lund. Vi tittade också in i studion Mono Music som ligger i gamla skeppsförråd från 1870-talet alldeles ner vid vattnet på baksidan av Skeppsholmen.

grona

monostudio

Vilken studio! Såhär i efterhand var detta en större upplevelse än att se Rodriguez. Att titta in genom de luckförsedda fönstren i den upplysta studion, var som att öppna julaftonsluckan på en adventskalender. Ett sånt studiorum skulle man ha.

Tillbaka till festivalen var det så dags för Rodriguez.  Publiken stod som tända ljus på Brobänken – som förväntansfulla barn. Rodriguez fick hjälpas in på scenen av två kvinnor. Efter alla dessa år som byggnadsarbetare har hans kropp tagit stryk och han rör sig som en zombie. Man hade hoppats att de batikklädda kvinnorna som hjälpte honom fram till micken och den sittstol han skulle sitta på under hela spelningen, hade stannat kvar på scenen och kört lite backing vocals. För det hade behövts.

Bandet som kompade honom kändes lite som inhyrda maskiner, jämfört med det som hördes från Rodriguez själv. Hans akustiska gitarr var linead direkt ut i PA’t och borde ha varit uppmickad istället. Han borde ha haft ytterligare en kompgitarrist på scenen. Han borde ha haft körer och blås med. Allt för att “spica” upp den anrättning han tänkte bjuda på. Nu blev det bara en dålig pyttipanna. En sån där du köper på en trafikkrog på väg genom Sverige som du inte äter upp utan lägger över en servett över – för att inte skämma ut dig totalt.

Hur förlåtande än den svenska publiken var, gick det inte att komma ifrån det faktum att det blev ett antiklimax att se legenden. Han satt som en liten svart svamp på sin sittstol och du såg honom knappt om du inte visste att han satt där. Någonstans i mitten av spelningen hörde jag publiken plötsligt vakna till och börja veva med armarna.  Jag tänkte att nu jävlar händer det nåt här, men hade inte hört vad han sagt till publiken.  Var tvungen att fråga sambon vad det var som fick publiken att börja tjoa och hoppa. Han sa “Stockholm”, sa min sambo. Ah, okej… Det var det bästa numret alltså!

Trots att att spelningen inte blev vad jag hade hoppats på och det var många “han borde ha” var det ändå en härlig kväll. Vädret var fantastiskt och vi fick en härlig Stockholm by night-promenad i vår vackra huvudstad.

 

 

Posted in Uncategorized | Tagged | Leave a comment