Ur ett politiskt perspektiv kan man fundera på vad människan reducerats till om allt ska mätas i siffror. Vad händer människor emellan i ett samhälle där alla tjänster och kontakter först ska gå igenom ett ekonomiskt filter? Och framförallt – var tog det sunda förnuftet vägen?
För er som ännu inte har någon aning om vad detta med New Public Management står för, föreslår jag att ni tar er lite tid att ta reda på det. För det är viktigt.
New Public Management är ett hopkok av olika idéer från bland annat industrins område och då framförallt bilindustrin. Den handlar i stora drag om hur man på en arbetsplats kan bli mer produktiv och effektiv i olika arbetsprocesser. Under de senaste 10-15 åren har denna filosofi varit på stark frammarsch i Sverige.
Inom flera områden kan man säkert hitta genvägar för hur man ska lösa arbetsuppgifter smartare och mer effektivt, men det finns en övertro inom LEAN-rörelsen att allt går att mätas i pengar. Ni har säkert hört talas om “Toyota-modellen” med rötter i Taylorismen och Fordismen som i grund och botten handlade om hur man skulle effektivisera masstillverkning.
Även inom den offentliga verksamheten har man på bred front infört detta ekonomiska synsätt. Många har väl läst Maciej Zarembas reportageserie i DN som handlar om hur man inom sjukvården implementerat de nya mätmetoderna. På sjukhuset är man inte längre en patient, utan en “kund” och hos polisen blir den som kör mot rött också en sorts “kund” eller “klient”. Man har så att säga marknadsanpassat tjänstesektorn och den offentliga sektorn. Nu vill hurtiga nya gurus med LEAN lysande ur ögonen göra schematiska och tidsmässiga uppdelningar av alla möjliga sorts arbetssysslor och poängsätta dessa för att ta reda på: vilka arbetsuppgifter är lönsamma och effektiva och vilka är det inte? Tidsstudiekonsulter anlitas för att ta fram statistik på exakt hur man använder tiden. Hur lång tid tar det att gå bort till skrivaren? Hur många gånger öppnar du den där dörren? Varför ringer du det där samtalet? Hur många ord behöver du skriva ner? Tid är pengar och spilltiden ska bort i möjligaste mån.
När det ekonomiska synsättet att mäta effektivitet överförs på människor och gör dessa till “varor” tappar vi kontakten med verkligheten. När de produkter som kommer rullande på det löpande bandet är faktiska människor av kött och blod. Där skruvar och bultar har förvandlats till Greta 82 år, som har hemtjänst. Hur många minuter ska hon få per dag månntro? 21 minuter kanske? Och hur många blöjor får hon avverka på en dag innan larmet går? Inom polisen ser man en liknande utveckling. Hur väljer man inom polisen att lägga upp sitt arbete om de får fler poäng för att stoppa en förare som kör i bussfilen, än vad de skulle få för att medla i ett familjegräl? Vilket är svårast och tar längst tid?
Skapar man kanske till och med en högre kostnad för samhället i stort då man inför att system där poäng och “pinnar” går att manipulera. Där man skickar folk kors och tvärs för att det ger fler poäng. Där arbetsuppgifter splittras upp i lösa enheter och den professionella yrkesarbetaren plötsligt finner sig administrera “pinnar”. Där långsiktigheten och det sunda förnuftet får stå tillbaka inför lösdrift och enhetsdrift som istället blir den viktigaste faktorn. “Varan” (människan) å sin sida, slussas runt på ett löpande band till olika enheter, där den ena inte riktigt vet vad den andra har gjort och vice versa. “Varan” har ingen aning om vad som försigår och till vem i denna kedja de kan vända sig till för att få en helhetsöversikt eller en från A till Ö beskrivning. Enheterna jobbar så att säga bara med en bokstav var…
Var tog tilliten till människan vägen? Hur ska vi orka överleva i en värld där så gott som allt ska poängsättas och mätas i pengar? Titta bara på klimatdebatten: miljön och luften saknar ett värde, alltså är de inte värda något. Men om någon kommer på ett sätt att mäta luften, ja då kanske den är värd något…
Det som gör dessa nya ekonomiska metoder så hårda och kalla, är att det saknas några viktiga beståndsdelar i synsättet. Det i grunden handlar om tillit, sunt förnuft och hjärta. Men dessa värden är svåra och mäta och alltså inte värda något verkar man resonera.
http://www.dn.se/debatt/valfardens-yrken-maste-fa-sin-frihet-och-status-ater/
