Läser en artikel i DN som handlar om kvinnors sjukfrånvaro. ( Mammornas sjukfrånvaro DN 18/10-12) Det visar sig att kvinnors sjukfrånvaro skjuter i höjden när de blir mammor. “Att kvinnor ofta är barnfamiljernas projektledare och logistiker är ett ämne som dyker upp i debatter, samt att dessa självpåtagna eller påtvingade arbetsuppgifter sliter på mammorna.” skriver artikelförfattaren Annika Carlsson. Jag undrar – borde det inte stå att kvinnor inte bara står som projektledare och logistiker, utan också ofta har huvudansvaret för omvårdnaden av barnen?
Pratade med en väninna från Tyskland som tycker vi har det lite konstigt här i Sverige. Hon tycker att det är naturligt att kvinnor är hemma när barnen är små och att det är mannen som ska tjäna in brödfödan. Tyska män tjänar tydligen mycket mer än svenska män som gör att tyska kvinnor kan vara hemma med sina barn. Hon tycker att det är helt i sin ordning och tycker att vi svenska kvinnor sliter som djur och dubbelarbetar.
Att påstå, som man gör i artikeln, att mammors arbetsuppgifter är självpåtvingade ställer jag mig verkligen frågande till. Vadå självpåtvingade? Är det självpåtvingande att hämta barnen från skolan/dagis? Självpåtvingande att natta sina barn? Självpåtvingande att handla mat, laga mat, diska, tvätta eller städa? Vad ska tas bort? Hämta barnen från dagis kanske?
I de flesta fall är den kvinnan som går ner på deltid när barnen är små. Varför är det så undrar man? Att jobba säg 80% och sedan ta sig an hela hemmakonkarongen är sjukt tufft! Är de någon som betvivlar det? Det spelar ingen roll om man så bara gör det absolut nödvändigaste, det är fortfarande extremt stressigt för dessa mammor.
Har flera gånger tänkt att jag skulle kunna jobba över en timme varje dag om jag visste att maten stod på bordet när jag kom hem.
Det är även stressigt för män, men oftast uppstår en svår konflikt hos kvinnor när det ställs inför valet – barnen eller karriären. Jag tror gamla könsmönster ofta lever kvar när det gäller hur balansen mellan karriär och barn ska se ut. För män är detta mer eller mindre en icke-fråga. För kvinnor är denna fråga mycket större. För trots allt är inte kvinnor i Sverige försörjda av sina män. Inte på samma sätt som i en del andra länder. Dessutom behöver varje människa fundera lite över sin egen framtid också. Det är inte säkert att man är ett par resten av livet? Det finns de som skiljer sig. Vad händer med min pension när jag blir gammal? Tänk om jag inte får något jobb efter att barnen är stora om jag skulle välja att vara hemma på heltid (och vem har råd med det)?
Män tjänar i genomsnitt 1 miljon kronor mer än kvinnor under ett liv. Kvinnor är ofta de som står för huvudansvaret för familjen. Detta går inte riktigt ihop anser jag, men det är svårt att stifta lagar som tvingar män att ta mer ansvar i hemmet. Däremot kan man som politiker göra allt i sin makt för att underlätta för kvinnor att både kunna arbeta och ta hand om sina barn. Om det är det politikerna gör i och med denna utredning är det tacksamt, men om det handlar om att ge kvinnor ökat dåligt samvete är det värre.
