Anna Drangel

Läser i Sydsvenskan om sprängmedlet man har hittat på en truck på kärnkraftverket Ringhals. En sprängdeg av en knytnävsstor storlek har hittats på verkets industriområde. Under ett trappsteg bredvid brandsläckaren satt den. Kommentarerna från kommunikationschefen Gösta Larsen visar att man försöker tona ner allvaret i det hela med kommentarer som:

— Det är inte så trevligt att hitta något som vi tror är sprängmedel på ett fordon som är på väg in på Ringhals. Det är en händelse som lite sätter tankarna i rörelse.

Trevligt och trevligt. Nej, det tror f-n det. Vem skulle använda ett sånt ord för att beskriva vad som hänt. “Inte så trevligt”. Det kanske till och med var lite otrevligt? Borde man inte kunna uttrycka det som “väldigt oroande” eller “väldigt allvarligt” eller liknande? Jag kan ge kommunikationschefen på Ringhals förslag på hur man kan använda ordet “trevlig”. Ex. “Det är inte så trevligt att bada om man får tång mellan tårna”. Eller: “Det är inte så trevligt att äta en hård kanelbulle”. 

Förslag på hur han kunde uttryckt sig i stället: “Det är ytterst allvarligt att hitta sprängmedel på ett fordon som är på väg in på Ringhals.”  Oj, oj, men det hade förmodligen varit för skrämmande för allmänheten att läsa om.

Kommunikationschefen säger dessutom att det har satt “lite tankar i rörelse”.  Jomenvisst. Det låter som en fin dikt av Kristina Lugn. Kanske tankar som rör sig lite fram och tillbaka med en svävande rörelse? Knappast grabben. Det är säkert red alert inne  på Ringhals. En mardrömshändelse. En händelse som kan få vem som helst som jobbar med säkerhet att få kraftiga utslag.

Man vet inte om kvinnan som kört omkring på trucken blivit chockad, men Larsen tonar ned det igen genom att säga:

– Samtidigt var den ju inte apterad, och den kunde inte explodera av sig själv.

Nej, det var ju skönt att höra. Så om man har åkt omkring med en sprängdeg i sin truck ska man alltså slappna av lite när man får höra att den inte var laddad. Kanske se det mer som att man åkt omkring med en kanelbulledeg i sin truck.  Men de flesta skulle nog tycka det var “trevligare” att åka omkring med en kanelbulle i trucken än en sprängdeg.

Stig Isaksson, specialist från strålskyddsmyndigheten säger till Sydsvenskan att det “är bra” att man upptäckte det misstänkta sprängmedlet. Jamen, visst är det! Det är ju jättebra! Jätte, jätte bra!

Han säger också att det är allvarligt om någon försöker föra in sprängmedel på ett kärnkraftverk:
– Det ska ju inte finnas sprängmedel på de fordon som används inne på anläggningen.

Nämen hallå. Säger du det? Det känns ju betryggande att en specialist från strålskyddsmyndigheten är emot sprängdegar på truckarna inne på våra kärnkraftverk. Men utanför då? Är det okej med lite sprängdeg på truckar utanför anläggningen?

Snacka om att man försöker tona ner en otroligt allvarlig händelse med lite “trevligt” och genom att idiotförklara allmänheten.

Att spränga ett kärnkraftverk i Sverige på vår “heliga dag” midsommarafton vore väl en våt dröm för en terrorist.

Hittade denna video på youtube som jag tyckte var rätt spännande. Någon har samlat ihop några av alla de videos som figuerar på internet om rapporter världen runt om konstiga ljud i atmosfären. Vissa menar att ljudet kommer från jorden. Flera av dessa videos är kanske fejk, vem vet, men det är väldigt många iakttagelser från hela världen som rapporterar liknande upplevelser.

Tänkte att jag skulle dela med mig denna video som samlat ihop några av de intressantaste klippen från youtube.

Det är skillnad mellan kvinnor i Sverige och kvinnor i England. Att beställa “en stor stark” i England är inte att rekommendera. För några veckor sedan var jag med min man i England på en mini-semester för att hälsa på släkt och vänner. Vi satt på puben och hade beställt fish and chips. Tänkte att det vore gott med en öl. Hade det varit i Sverige hade jag beställt en stor öl, men se, det skulle inte passa sig här.

När kyparen kom över till vårt bord för att ta beställningen sa jag frankt: “a pint of lager please”. Stämningen som spred sig runt bordet fick mina öron att hetta till. Det tog en stund för mig att förstå. En kvinna beställer inte en hel pint, hon beställer en halv pint. Det bara är så. Efter en stund fick jag byta ölet med en av killarna i församlingen som hade beställt en cider. Det passade sig bättre så.

Jag måste framstått som en stenåldersmänniska. Osofistikerad, klumpig och framförallt okvinnlig. Ungefär lika okvinnlig som när jag stod inne i en butik i Tokyo och försökte kränga på mig en snygg blå tröja jag hittat. Eller som den där resan till Spanien i den där lilla chica modebutiken när chinosbyxorna slutade under knäna. Jag kände mig som en jätte. En vikingajätte. Det saknades bara en stor träklubba att svinga runt med och att uttala lite guturala gurgelljud så vore bilden komplett.

Men jag är stolt att vara en vikingakvinna. Jag klarar mig faktiskt själv ganska bra, thank you very much. Jag hugger min egen ved, brygger mitt eget mjöd och klarar av att bära vattenhinkar med ett ok över axlarna om så skulle krävas. Är inte så känslig för kyla och kan ta mig med skidor över sjön med en stor säck ved på ryggen. Det låter som om jag är totalt okvinnlig, men det tycker jag inte jag är.

Däremot kan jag känna mig lite obekväm i sällskap med kvinnor som är väldigt pimpinetta. Som pratar med en onaturligt ljus röst och gärna ser att män ska hjälpa dem hela tiden. Som trippar runt och spelar mer hjälplösa än de är. Jag är kanske bara mindre tyglad. Mer au naturell. Hursomhelst är jag stolt över det. När styvpappa från England kommer över och vi tar ett morgondopp i 16-gradigt vatten får jag höra att jag är en vikingakvinna. Väljer att tolka det positivt. (Jag kommer visserligen upp ur vattnet snabbare än någon har hunnit dra fram en kamera.)

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att vara en svarthårig chic italienska på 1.60 över havet. Kunna ha 8 cm höga klackar, guld och silver och lite bling bling, kanske en rosa vespa eller en mintgrön Seat eller nåt. Åka runt och shoppa. Ha några älskare. Men, nej. Det är ju inte jag. Det är skönt att sätta på sig träskorna och få vara lite bonde. Få gå ut i naturen halvt avklädd, vara lite tråkigt blond och blåögd och kunna beställa en stor stark utan att man framstår som en utomjording. En okvinnlig utomjording.

Kanske är det tidigt på morgonen – under de där småtimmarna, som hjärnan är som mest pigg och alert. I ett drömlikt tillstånd mellan vaket och sömn vaknar jag till med tusen idéer och tankar i huvudet. I mitt stilla sinne ter sig idéerna helt geniala. Så fantastiska att jag borde skriva ner dem hinner jag tänka, innan jag somnar om och glömmer bort. Vaknar igen några timmar senare med bara ett svagt minne av allt de där storslagna som min hjärna hade tänkt ut.

Några fragment kan finnas kvar. Ibland gör jag något av dem under dagen. Skriver ner några rader på ett papper. Tar fram gitarren och letar efter ett ackord. Men det mesta är glömt.

I natt vaknade jag upp med svaret på hur en finanskris uppstår och hur man ska undvika den – på engelska. Rätt fantastiskt faktiskt! Det enda jag kommer ihåg är att om man ska tjäna pengar på pengar så måste det vara förutsägbart och reglerat för alla parter inblandade, de får ej förkomma att man illvilligt satsar pengar för att tjäna på andras förluster och det måste vara hållbart och långsiktigt. Investerare kanske skulle skratta åt detta, men i min drömlika värld var detta det allenarådande svaret på alla problem.

Den andra idéen jag hörde var en basgång på dragspelet i gyspy style. Helt galet, men jag måste prova den!

Hidy Hidy Ho